Från ficklampor till kristallkronor

Jag har bytt en värld av scenljus och ficklampor mot kristallkronor och gatlyktor. Nyss hemkommen från ännu en utomhusfestival slår det mig hur väl alla fungerar i det sociala mönstret som råder där. Jag har stött på teorierna om att människan levt i en dynamisk flock 99% av dess existens. En flock där man hela tiden befinner sig i ett ordnat kaos med bekräftelse, trygghet, samspel och så vidare. Vi människor glömmer ibland, i vårt relativt ensamma liv i staden exempelvis, hur oerhört skickliga vi är på att interagera i en komplex social, avslappnas miljö och man märker, som på en festival, hur väl allt detta flyter och hur mycket subtila gester och annat som finns där under ytan.

Så som vi tältade och levde liknar i mångt och mycket hur folk levde före den moderna eran. Jag som brukar inbilla mig att man blir stressad och trött av att leva i grupp men det gick faktiskt rätt bra. Man slappnar av när man hela tiden blir bekräftad och får ett gott skratt. Det finns något i ”bygemenskapen” som man inte får ens på de flesta arbetsplatser eller bostadsområden.

Frågan är hur bra vi mår av vårt vanliga 2000-talsliv som ju skiljer sig markant från det gamla som människor levt i årtusenden. Det bästa vore om man försökte införa lite stenåldersbeteende ett par gånger i veckan.

Digital kommunikation i all ära men det flyter så bra när man kan träffas och använda kroppsspråk. Sedan ska man i ärlighetens namn säga att det också blir friktion, särskilt bland människor som inte är socialt fungerande.